tusen mil ifrån varandra men vi ser ändå samma stjärnor
Jag tänkte på en sak förut.
Det finns så jävla mycket idioter som man träffar, men VARFÖR ska man
bry sig om dom när det finns SÅ mycket underbara människor?
Min morfar till exempel som bor i Halmstad som vi inte träffar så ofta,
han har verkligen hjälpt till med en sak nu och det är jag så himla glad för.
Han finns där borta och hjälper till när det verkligen behövs liksom.
Och alla mina underbara släktingar i Iran som man får små meddelanden
från sådär ibland hur mycket dom saknar mig. Min fasters man som skriver
meddelanden på engelska om att dom verkligen vill att jag ska komma tillbaka.
Sånt är ovärderligt. Jag har världens bästa familj och världens finaste släkt och
även många riktigt underbara vänner och bekanta, och alla bryr sig verkligen om mig
men ändå ska jag alltid envisas om att lägga större vikt på dom människorna
som bara tillför negativa saker till mitt liv. Varför?
Från och med nu ska jag försöka att ta åt mig av allt fint och bra som alla gör
för mig eller säger till mig, och skita i allt negativt. Människor som redan
bevisat att dom inte är värda att finnas i mitt liv ska heller inte få komma tillbaka
till mitt liv eller påverka mig negativt på något sätt. Get out of my fucking way!
