We won't fade away
Kom precis hem från jobbet! Puh. Min chef ringde mig
förut och sa att Maria ville byta pass med mig, GÖTT.
Så jag workade alltså 9 - 5 istället, det passet jag brukar ha.
Det är skönt att ta en promenad hem också, men jag är lite besviken för
att det är så mycket ljusare ute nu vid 5 halv 6 än vad det var för några
veckor sen. När jag åkte med bussen då så fick jag alltid se soluppgången
och det är något av det finaste jag vet.
Nu ska jag äta lite filmjölk (min nya drog) och sen ska jag väl lägga
mig och sova. Ganska jobbigt eftersom jag alltid piggnar till vid
den här tiden men jag däckar väl snart nog ändå.
Så MÅSTE jag bli friiiiiiiisk, jag är så jävla trött på att vara sjuk.
Hostar som om att lungorna hoppar ur kroppen på mig,äckligt.
G'niiiight peeeps! Eller ja, godmorgon för er.
Strong is the new skinny
Gud va jobbigt de är att gå i både cheerleading
och va me i ett danskompani. Allt krockar hela tiden
och jag vill vara med på alla träningar och alla uppträdanden
som vi gör, men de känns helt omöjligt nästan, jag får nog
dela mig själv på mitten eller klona mig själv!
Den 4e Maj har vi föreställning med Release dance company,
och de betyder haaaard work hela tiden, långa träningar, många
extra träningar osv, och sen så är jag även med i rekvisita och kostym
gruppen så det måste ju fixas också. Den 19 tror jag så ska vi vara med
och uppträda på Lots of love i Karlstad, och runt den 20-25 är det
en stor dansgrej på Stora torget i Karlstad, och dagen EFTER det
så ska jag tävla i RM med cheerleadinglaget. Det innebär ju också
en jävla massa slit och träningar där också, programmet ska bli klart
och läras ut och sen måste det slipas på osv. Och sen ska jag vara
med och dansa på ett event den 12e Maj, plus att vi ska dansa på
balen på CCC i Juni någon gång, så vi måste sätta ihop någonting till det.
Och på allt de här ska jag hinna träffa vänner, familj, mina hundar
och JOBBA. Haha. Nej jag tror jag delar mig själv i 4 delar.
Sen är det ju asbra att jag är skitsjuk just nu, och imorgon jobbar
jag från 23 - 07.30 GÖTTTTTTTT! Nej, när Maj och början på Juni
är över så ska jag bara jobba och så ska jag FAN åka utomlands.
Italien, Grekland, Thailand, Spanien, Turkiet. Bryr mig nästan inte
men jag ska på SOLSEMESTEEEEER!! Hoppas att jag får en riktigt
snygg beach kropp iallafall från allt de här slitandet, haha.
Impossible is nothing
Beställde precis ett par nya dansskor, ville ha ett par vita
fast inte helt vita så de blev dom här snyggingarna.
Jag har BARA adidas skor och dansar i för dom är så sköna
och passar verkligen mig så jag beställer alltid samma modell
fast olika mönster och färger, haha. Det är bra att ha mindre fötter
också för då kan man köpa barnskor som oftast är billigare!
295 kr gick dom på! Längtar tills jag får dom.
I dream of paradise
Jag kommer börja skriva en del i bloggen igen.
Jag har så mycket inom mig som måste ut.
Dom som känner mig väldigt väl vet att jag är en
väldigt känslosam person, och jag har så
mycket att säga, och så mycket jag inte kan säga.
Jag drömmer om något så mycket mer än det här.
Jag vill göra allt, jag vill resa överallt, jag vill se allt.
Jag drömmer om blå grönt vatten, en sandstrand någonstans
ensam eller med någon jag älskar där vi kan leva precis som
vi vill. Jag vill sova under stjärnorna, jag vill hoppa bungyjump trots
att jag nog är den mest höjdrädda personen som finns. Jag vill se lejon,
jag vill se regnskog, jag vill se Islands källor, jag vill snorkla i en bur nära
hajar, jag vill snorkla igen, jag vill simma med delfiner.
Jag vill åka till Iran igen och träffa min Farmor och alla andra.
Jag vill bo i Thailand, jag
vill bo i USA. Och jag vill sjunga, jag vill skriva
låtar som berör, jag vill dansa så det berör. Och jag SKA göra allt det här,
men jag vet inte när jag ska börja. Jag är så bra på att drömma.
Åh de är så mycket jag vill säga, jag vill berätta det för alla.
Jag hatar att hålla saker inom mig, saker som jag känner så starkt för.
Men jag ska inte säga någonting, inte än. Jag ska skriva som om att
jag berättar, fast jag egentligen inte berättar någonting alls.
Trött på verkligheten - känn med mig.
You know I love you so
Ikväll saknar jag dig, mer än någonsin.
Den 23e Mars tog du ditt sista andetag.
Du var min vän i 13 år, du fanns alltid där för mig.
Och jag känner mig så taskig för att jag drog mig undan i
slutet men jag visste att du var gammal och att du snart skulle
försvinna och det gjorde ont i mig bara att titta på dig.
Den värsta dagen i mitt liv, trots all skit jag vart med om var när
jag förlorade dig. Jag ville inte, men jag var tvungen tillsammans
med mamma att ta det jobbigaste beslutet jag någonsin gjort.
Du förtjänade inte att lida som du gjorde. Världens snällaste
finaste hund. Jag kommer ihåg hur pigg och glad du blev när vi skaffade
våran katt, och det blev ännu bättre när vi skaffade Sheyda, och sen dom två
andra. Du lekte och busade som om du vore en valp, och det var så skönt att se.
För ett ögonblick trodde jag att du skulle leva 5 år till, sen kom all skit, som den
gör för dom som är gamla som du var. Jag kan skriva en hel bok om dig för
jag växte upp med dig, du var en familjemedlem, en stor del av våran familj.
Och det fanns absolut ingenting ont att säga om dig överhuvudtaget, du var
verkligen människans bästa vän. Så ikväll gråter jag för dig, för att jag saknar dig så,
men jag är även glad för jag vet att du mår bättre där du är nu, där du får springa
runt med alla andra hundar och slippa all smärta.
Jag kommer alltid att älska dig min fina hund, och jag kommer aldrig att glömma dig.
Hur många fler hundar jag än skaffar kommer ingen någonsin att ta din plats.
Alltid du och jag gubben. Glöm aldrig mig.
